Från min födelsedag. Tröttnar aldrig på dessa bilderna hehe. 

 

Igår mötte jag upp Emmy på Etoile för att äta frukost vilket var sjukt mysigt. Att jag inte träffat henne på hela sommaren behövs väl knappt skrivas ut då jag inte hunnit med att träffa så många. Det sköna med Emmy är att hon tänker som mig. Ibland filosoferar så jag hårt att mitt sinne hade kunnat tillhöra en människa på 100 år. Och hon är likadan. Jag behöver aldrig tänka två gånger innan jag säger något, och vi kan ha väldigt djupa och analytiska diskussioner om då/nu/framtiden, drömmar, förhoppningar, förväntningar etc. Vilket var exakt vad jag behövde nu. 

 

Vi tog oss sedan ut för att köpa lite grejor till hennes födelsedagsfirande innan jag hämtade upp Maria på skolan och åkte hem. Efter en god middag med pappa åkte jag in mot Mezo för att träffa Filippa. Sedan anslöt Emma också. Vi satt i flera timmar och bara catch up;ade innan vi gick in och la oss i sofforna och pratade om sjuka minnen. Och jag skrattade så jag i princip grät non stop i 1h ungefär. Var så jävla lättad på väg hem. Jag kände mig så fri? Kan inte förklara. 

 

Sjukt rörigt inlägg. Men det känns som vindarna vänder nu. Och det vill jag ju minnas.