Iakttagelser

(null)
 
10.16. Landvetter. Spännande hur flygplatser samlar in flyktiga själar på väg mot olika äventyr. Hjärtat i halsgropen. 24h tidigare -skrytig hotellfrukost, trevande sammanflätade fingrar, släta lakan. Frustrerande hur påtaglig den alternativa verkligheten blir när man får dyka direkt ner i ett par dagar. Tygkasse på armen där nötta pocketsidor mattats ner mot smutsgul, polaroidfotografier vittnar om nya minnen, baddräkten fortfarande lätt fuktig från västkustens salta stränder från kvällen innan. Jag får plats med det jag håller allra hårdast i mina bara händer. Frustrerande hur påtagligt. Kärleken är en efterkonstruktion och nu är vi i den. Tiden går ju aldrig så fort som när den är begränsad. Ett par lätträknade dagar. 
(null)

 Fredag bjöd på första hemmalagade krubbet sedan maj. Första familjemåltiden sen maj, om än förvisso lånad på begäran. Sedan styrde vi aktern mot Amanda där rosé på altanen och vinnare i beerpong skulle koras. Sena kvällar korta dar. Mojitokannor på storan med gamla vänner från Karibien. Lördag kurerade vi hemma, lagade 3-rätters och hånglade i soffan. Badade i regnet. Sträckkollade  svenska klassiker och pratade om livet. Filurade på hösten. Åt pannkakor i sängen. Söndag vankades tidig uppstigning, lång dusch, in till Göteborg för incheckning på gamla postkontoret, sen lunch i flera timmar och häng på gatorna. Strosande. Vi låg i hotellsängen och drack prosecco i en smärre evighet innan vi gick hand i hand genom trädgårdsföreningen och slog oss ner på en undangömd kvarterskrog, beställde rekommenderat rödpang och åt italienskt fram till midnatt. Måndag bjöd på heldag @ Liseberg. Klyschig pardag. Barnhjärtat slog volter när 3 stjärnvinster kammades hem! På kvällen åt vi sushi och badade innan Amanda och Loppe hämtade upp oss och helgen avrundades med ännu ett kvällsdopp. 
(null)
Och nu sitter jag här på Landvetter efter en så fin långledighet att hjärtat går av på mitten. 

Lugnet från skärgården igårkväll och det markanta tystnaden från naturen fyller själen med ett annorlunda lugn. Men vissheten om vad en går miste om gör ont att ta i. Nu lyfter flyget hem till Visby och om 2 ynka dagar landar ett nytt plan lastat med föräldrar som en längtar efter så det hamrar i bröstet. Fint blir det. Sedan åker jag ju faktiskt hem. 

Det går lite för fort nu