Åhh <3 

 

Nu är jag hemma! En sån himla befrielse men samtidigt sådan enorm sorg. Har verkligen levt som en flyttfågel den senaste tiden men tog efter många om och men beslutet att komma hem till Helsingborg ett par knappa månader. Har inte riktigt bott här på ett år och det känns så himla konstigt? Som att det inte tillhör en längre. Nåja. Vi knöt ihop sommaren med en riktig pangfest i söndags från 10 på morgonen till fyra på natten och det var helt magiskt roligt. Saknar redan mina älsklingar. Båda dessa två nätterna jag sovit hemma, i min egna säng, har jag vaknat mitt i natten med ett ryck och inte känt igen mig i min miljö? Fått panik och tänkt typ ''vart fan är jag?''. Haha helt galet! Har ju förvisso bott med 8 andra, delat säng, ständigt varit runt någon. Det vänder snart. Trots allt var det allt jag ville just nu, att få vara hemma denna hösten. 

 

När jag släpade ner mina väskor till rummet stod där en presentpåse kvar från Åre som jag fortfarande inte öppnat, det kändes för skört att öppna den när jag stack och sedan försvann sommaren på två röda. Och nu stod den där och väntade, och tiden slungades tillbaka till i april och det känslosamma farvälet till Åre. Och VILKET magiskt jävla år detta har varit. Wow. Vilka helt otroliga människor jag banat väg med, vilka äventyr jag varit med. Stolt och glad och lyrisk och allt där emellan. Tack!!!